Tändernas funktion

Som du kanske har märkt ser dina tänder lite olika ut och just denna variation ger oss möjligheten att effektivt tugga olika sorters mat, hjälper oss att tala och formar vårt utseende. Vi kategoriserar tänderna i tre grupper utefter tändernas funktion. Först har vi framtänderna som det finns fyra av i både över- och underkäken. Dessa mejselformade tänder kallas också incisiver och fungerar bra till avbitning. Direkt efter framtänderna i varje hörn av bettet finns en hörntand. Dessa kännetecknas av sin spetsighet. Efter hörntänderna har vi två små kindtänder även kallade premolarer. Deras funktion är att tugga maten och är därför platta med något vi kallar en tuggyta med 2 till 3 kuspar vardera. Därefter har vi de tre sista tänderna i tandraden. Dessa kallas de stora kindtänderna, men är även kända som molarerna. Den första kallas 6 års tanden, den andra 12 års tanden och den sista tror jag bestämt du hört namnet på, nämligen visdomstanden. Molarerna har 4 till 5 kuspar och passar självklart också bra till att tugga den maten vi äter.

Tändernas anatomi

Tänder består av 1/3 krona och 2/3 rot, varvid kronan är den synliga, emaljbeklädda delen och roten den del som sitter under tandköttet. Övergången mellan de två delarna kallas tandhals.

Varje tand byggs upp av emalj, dentin, pulpa, rotcement och parodentalmembran. Emaljen det vita yttersta skyddande lagret av kronan. Emalj är faktiskt kroppens hårdaste vävnad och består huvudsakligen av kalcium och fosfat. Dessvärre kan vävnaden inte återbyggas och att skydda emaljen är därför en av sakerna att betänka under den dagliga tandvårdsrutinen. Rotcementet är det yttersta, skyddande lagret av roten och skyddar precis som emaljen dentinen. Dentinen är själva tandbenet och är en mineraliserad, hård men samtidigt elastisk och beigefärgad väv. Elasticiteten hindrar emailjen från att spricka. Genom dentinen går ett nätverk av kanaler varigenom vätska och celler även känt som odontoblaster kan flyta till och från pulpan. Detta ger dentinen möjligheten att återuppbygga sig om tanden skadas genom exempelvis fraktur, erosion eller karies. Detta kan dock samtidigt göra tanden temperaturkänslig om skyddet från emailjen försvunnit. I dentinen finns en pulpakammare som är ett skyddande hålrum för pulpan. Pulpa är tändernas nerver, bindväv och blodkärl. Både pulpan men också dentinen är levande vävnad som kan dö om de utsätts för en bakterieinfektion eller karies, i vissa sådana fall kan därför en tandläkare behöva göra en rotfyllning för att tanden inte ska lossna. I början av avsnittet nämnde jag tandens rot. I själva verket har våra tänder olika många och olika sorters rötter varav fram och hörntänderna har en rot, de små kindtänderna har 1-2 rötter och de stora kindtänderna har 2-4 rötter. Det är dessa rötter som håller fast tanden i käkbenet även känt som alveolarbenet och som förbinder pulpan med resten av vårt blod och nervsystem. Slutligen har vi ett lager av celler som bidrar med en mjukhet vid kopplingen mellan käkbenet och tanden. Dessa celler består av parodontala ligament och rothinnefiber och vi kallar dessa parodontalmembranen.

Mjölktänder och permanenta tänder

Den första uppsättningen tänder vi som barn får är 20 stycken mjöktänder. Dessa börjar växa fram efter ca 6 till 7 månader och normalt är samtliga framme innan barnet fyllt 3 år. Framväxten orsakar ofta en kliande känsla men kan även göra ont. Smärtan kan lindras genom att man med rena händer försiktigt masserar tandköttet eller låter barnet bita på en mjuk tandborste. Att just använda sig av en tandborste kan hjälpa barnet att vänja sig vid att ha en tandborste i munnen vilket vidare kan underlätta tandborstningen framöver. Tandborstningen blir nämligen i detta skedde mycket viktig då den närmaste tiden kommer att ha stor inverkan på de rutiner barnet tar till sig. När barnet sedan är ungefär 6 år gammalt påbörjas nästa stora förändring. Det är nämligen dags för de första lösa tänderna. Allt eftersom kommer barnet tappa sina mjölktänder och dessa ersättas med totalt 32 stycken permanenta tänder.

Vid 14 års åldern har barnet generellt fått alla sina permanenta tänder. Vi bortser däremot från visdomständerna som vissa men inte alla får vid 18 till 26 års åldern. Visdomständerna är kända för att kunna skapa bekymmer beroende på hur de bryter fram. Det är därför en bra idé att ha lite extra koll efter ömheter och svullnader på de fyra stycken “8e” tandpositionerna i munnen. En tandläkare kan med hjälp av en röntgenbild se om visdomständerna håller på att eruptera samt om de växer rakt eller snett. Vid bestående symtom och besvär kan tanden avlägsnas men normalt vill vi försöka behålla så många tänder som möjligt. I många fall räcker det med en bra tandvårdsrutin som kan förebygga att bakterier samlas runt visdomstandens tandficka och på så vis reducerar risken för besvär. En god tandvårdsrutin är faktiskt en av de viktigaste hälsofrämjande aktiviteterna vi kan välja att öva in dagligen. De permanenta tänderna ska hålla hela livet och just därför ska jag lära dig allt det går att veta om hur man tar hand om sina tänder.

Tändernas ställning

Alla människors leende är olika och påverkas huvudsakligen av käkbågarnas form men även av tungan, läpparna, kinderna och tuggtrycket. Utvecklingen av bettet är komplext och bör ses över av en specialisttandläkare kallad ortodontist. En sak som bör tas i åtanke är att barn undviker att suga på napp och tumme. Absolut senast vid 3 års åldern måste barnet slutat med detta. Ett felutvecklat bett kan då naturligt rätta till sig. Det är dock inte ovanligt att ställningen av tänderna ändå utvecklas antingen spritt eller trångt. I så fall kan detta senare regleras med hjälp av en tandställning.

Tandkött

Friskt tandkött har en ljusröd, rosaaktig färg och är den vävnad som omsluter den nedre delen av tänderna. Tandköttets uppgift är att skydda rötterna och käkbenet. Att ta hand om tandköttet är precis som tandborstningen mycket viktigt för den orala hälsan. Tandköttet sköts bäst genom mjuk tandborstning och mellanrumsrengöring med hjälp av tandtråd och mellanrumsborstar. Det är bakterier och beläggningar vi vill åt så att tandköttet kan ligga tajt mot och mellan tänderna. Förbises detta kan en tandköttsinflammation även kallat gingivit uppstå något man märker genom att tandköttet blöder. Ibland kan tandköttet även dra sig tillbaka, till exempel om man borstar för hårt, har en piercing eller genomgått tandreglering, och ofta växer det tyvärr inte ut igen. Detta leder till att man får blottade tandhalsar, något som orsakar ilningar. I dessa fall kan en tandläkare behandla skadan med bland annat fluorlackning. Som tur är kan man själv förbättra sin dagliga tandvårdsrutin och tandköttet blir då oftast återigen frisk efter några få veckor. Bra tips att tänka på är att borsta med en mjuk tandborste och en tandkräm med lite slipmedel samt att borsta med små rörelser. Om man inte tar bort plack under en längre tid eller inte behandlar en tandköttsinfektion så kan en sjukdom kallad paradontit utvecklas. Paradontit kännetecknas av att inflammationen spridit sig ner till käkbenet vilket kan leda till tandlossning. Detta är i första hand något en tandvårdare kommer se över och hjälpa dig med. Utöver tandköttsretraktion, gingivit och paradontit så kan även blåsor uppkomma. Ofta uppkommer de om man råkar bita sig själv eller tuggar på något spetsigt som orsakat en skada i vävnaden. Men även stress, allergier, brist på sömn, vitaminer och järn kan orsaka blåsor. Vanligtvis räcker det att behandla blåsorna med receptfria läkemedel från apoteket men skulle besvären inte gå över under en längre tid bör en tandläkare rådfrågas.